Samtidigt som Arctic Gold arbetar vidare med gruvprojektet Bidjovagge förstärker bolaget sin organisationen. Ett led i denna förstärkning presenterades i april i form av den nye styrelsemedlemmen Stefan Månsson, en bergsingenjör och mångårig gruvchef. 

Ser bättre odds i gamla gruvfält
beQuoted fick tag på den upptagne nye styrelsemedlemmen på hans kontor i Zinkgruvan.

beQuoted: Varför tror du att Arctic Gold ville ha dig i styrelsen? 

- Alla styrelser mår bra av att ha en blandad kompetens. Det jag i första hand kan bidra med är en väldigt lång driftserfarenhet från gruvindustrin, säger Stefan Månsson.

beQuoted: Var det ett lätt beslut att tacka ja till erbjudandet?

- Ja. Jag tackade ja för att jag tyckte att Arctic Gold verkar ha ett intressant projekt i Bidjovagge. Och intressanta projekt tycker jag om, säger Stefan Månsson.

Det Stefan Månsson framförallt syftar på med att Bidjovagge är ett intressant projekt är att det bedrivits gruvverksamhet där tidigare.

- Sannolikheten att hitta malm är störst i gamla gruvfält. Man hittar däremot sällan stora mängder malm på jungfrulig mark, säger Stefan Månsson. 

Bidjovaggefältets historia
Bidjovaggefältet i nordnorska Finnmarken är ett malmfält där såväl koppar som guld har producerats tidigare.

Under första halvan av 1970-talet opererade ett norskt gruvföretag och i mitten av 1980-talet återupptog finska Outokumpu produktionen och drev den fram till 1991. Man lade sedan ner gruvan när metallpriserna föll och Outokumpu-koncernen lade om sin strategi.

Bidjovaggefältet ägdes senare av IGE Nordic som efter millenniumskiftet utförde nya prospekteringar. Resultaten från IGE:s borrningar, liksom övrig dokumentation på fyndigheter och anläggningar i området, övertogs av Arctic Gold vid deras förvärv av fältet våren 2010.

Ingenting om allting
Stefan Månsson var aktiv inom gruvindustrin redan på den tiden när gruvdriften i Bidjovagge var i full gång. Han blev antagen till bergsingenjörsprogrammet på KTH 1971 och började sedan som geolog på Statsgruvor 1974. Fyra år senare blev han chefsgeolog på företaget och 1983 blev han gruvchef för gruvan i Yxsjöberg.

Karriären fortsatte så småningom till Zinkgruvan där han arbetade i chefsposition 1991 - 2006. Sedan flyttade han till Irland och blev gruvdirektör för Galmony Mines, fram till april i år när han flyttade hem till Sverige. Stefan Månsson föredrar att kalla sig själv generalist inom gruvbranschen.

- Jag brukar säga att jag kan ingenting om allting när det gäller gruvor. Och jag tycker att det är mycket bättre än att kunna allting om ingenting, säger Stefan Månsson och skrattar.

När åren på Irland var avklarade hade Stefan Månsson en ganska klar bild av vad han skulle göra.

- Planen var att flytta hem och bli pensionär eller något liknande, säger han. 

Men allt gick inte riktigt enligt plan. I maj slutade den dåvarande gruvdirektören i Zinkgruvan och Stefan blev tillfrågad om han kunde ta över som tillförordnad vd. Så nu har han, som han själv kallar det "ett sommarjobb" som vd där.

Samtidigt sitter han alltså i Arctic Golds styrelse och han räknar främst med att kunna bidra genom att vara en erfaren diskussionspartner till vd och andra ledande personer i företaget. 

- Jag vet av erfarenhet att det är svårt att starta och driva en gruva. Det är inte som att starta en fabrik, säger Stefan Månsson.

Ett område där han räknar med att kunna bidra med mycket är inom säkerhetsarbetet, där han själv har varit mycket aktiv. 

- Dessutom har jag arbetat mycket med kostnadsfrågor och räknar med att kunna bidra med en hel del där också, säger Stefan Månsson.

Arbetet i Bidjovagge rullar på
I sommar har Arctic Gold påbörjat ett andra borrprogram i Bidjovagge med syfte att utöka kända mineraliseringar och identifiera nya. Målet är att dubbla mineraltillgången, från dagens 1,8 miljoner ton till 3,5 miljoner ton. 

Med en planerad årsproduktion på 350.000 ton skulle den utökade mineraltillgången räcka till cirka 10 års produktion i en framtida, återuppstartad gruva. Investeringsbeslut om eventuell återstart av Bidjovagge beräknas till andra halvan av 2013.

Ser fortsatt stark efterfrågan
Stora investeringar och långdragna prospekteringar är en del av gruvindustrin. Belöningen kommer i form av mångårig gruvdrift, som till exempel minst tio år, som Arctic Gold räknar med i Bidjovagge. Risken man tar här är givetvis att man inte vet var råvarupriserna står om 10 - 20 år. 

Att råvarubranschen just nu befinner sig inne i något av en boom har knappast undgått någon, och givetvis inte Stefan Månsson heller. 

- Den uppgång vi upplever just nu har jag aldrig varit med om tidigare. Däremot har jag varit med om det motsatta, till exempel 2002 - 2003 när priserna var väldigt låga, säger Stefan Månsson.

Att spekulera i vart råvarupriserna ska ta vägen överlåter han dock till andra. Däremot är han övertygad om vad det är som drivit upp priserna, och som även kommer att fortsätta att vara prisdrivande. 

- Det handlar om ökad efterfrågan, framförallt ifrån Kina, men även ifrån Indien, säger Stefan Månsson.

Stefan Månsson menar att det långsiktigt inte finns någon brist på metall. Höga råvarupriser gör att ny produktion blir lönsam och startas upp.

- Förr eller senare kommer tillgång och efterfrågan att mötas och då stannar boomen upp. Men inte i form av någon bubbla som brister utan som en process som utvecklas gradvis, säger Stefan Månsson innan han återvänder till sitt "sommarjobb" som vd.

MAGNUS ERIKSSON
[email protected]